Gunilla Olsson vill göra smycken som alla kan ha råd med

Gunilla Olsson arbetar som silversmed och kallar sig själv hellre konsthantverkare än konstnär, eftersom hon trivs med att vara både hantverkare och konstnär, med kombinationen av hantverk och konst.
- Halva jag är teoretiker och halva är praktiker, säger hon.
- Jag går runt och tänker på former och mönster. Jag är besatt av form och tycker att design är spännande och det ger mig sådan tillfredsställelse att vara omgiven av konst.
Gunilla Olsson arbetar helst med föremål av silver, främst smycken, och sätter gärna in stenar i smyckena. Hon har ibland också funderat på att börja tillverka skålar. Men det har i stort sett stannat vid funderingar.
- Det är väldigt tidskrävande och arbetskostnaden blir hög och det finns heller nästan inga som köper skålar längre, säger hon.
Att hon har valt att arbeta med silver beror inte minst på att silver är betydligt billigare än till exempel guld och att hon därmed kan tillverka föremål som är överkomliga för fler.
- Jag vill göra smycken som alla kan ha råd med, säger hon.
Som förebild har hon bland andra silversmeden Torun Bülow-Hübe, som var efterkrigstidens mest kända svenska smyckesdesigner och fick världsrykte som silversmed. Hon arbetade med ”antistatussmycken” och lanserade ett nytt förhållningssätt till andra material än ädla metaller. Torun Bülow var för övrigt den första kvinnliga svenska silversmeden med egen verkstad.
Men det finns också ett praktiskt skäl till att främst arbeta med silver: om hon skulle arbeta med flera metaller samtidigt skulle hon behöva ha två arbetsbänkar och det finns det inte plats för i det ombyggda garage som hon delar som arbetslokal med sin man.
En viktig del av hennes smycken är också ädelstenar. Stenarna köper hon främst på olika marknader. Hon tycker om stenar och formar gärna smyckena efter stenarna.
- Det är roligt att utgå från en sten. Stenar är både unika och vackra. Valet av sten har också stor betydelse för många kunder.
För att kunna hålla nere priserna arbetar hon utan mellanhänder och hon sköter själv både marknadsföring och försäljning genom sin enskilda firma, den företagsform som är vanligast bland konstnärer. Marknadsföringen sker främst via Instagram och via det nätverk hon har byggt upp genom åren.
Vägen till silversmidet har varit lite krokig, även om viljan att skapa har funnits sedan hon var barn. Hon sökte sig också tidigt till en utbildning i skulptur, men förstod då att hon inte skulle kunna leva på konstnärligt skapande. Hon utbildade sig därför till lärare i engelska, svenska, historia och filosofi och arbetade som lärare i 17 år och sedan som rektor i 20. Hon trivdes bra som både lärare och rektor och har arbetat på olika skolor i Stockholm: Skärholmen, Bandhagen, Rålambshov och Konradsberg.
- Jag tyckte om det pedagogiska ledarskapet liksom att se till allas behov.
Vid sidan av arbetet som lärare och rektor utbildade hon sig till silversmed och arbetade med silversmide på kvällar och lov.
- Jag har gått en lång rad kurser i silversmideri, bland annat alla kurser som finns att gå på Folkuniversitetet, och har även gått lite andra kurser, till exempel i stensättning. Jag har också varit gesäll.
Så småningom väcktes tanken att gå i pension i förtid för att kunna arbeta som silversmed på heltid, vilket hon nu har gjort i tre år. Att hon inte gick tidigare var av ekonomiska skäl. Det är få förunnat att kunna försörja sig som konstnär.
- Alla konstnärer och konsthantverkare jag känner har också andra arbeten.
Vid sidan av kurserna har det professionella utbytet betytt mycket för hennes utveckling. Hon har ett nätverk med människor som diskuterar och delar med sig av sina erfarenheter i olika forum på nätet och hon träffar då och då också kollegor, över till exempel en lunch.
Men själva silversmideriet är ett ensamarbete, vilket hon trivs med.
- Det är skönt att sitta själv och arbeta med händerna.

Text: Peter Almerud